D e s i r é e . - Appreciation Lunch, Zoo, och STARK sås

I söndags efter gudstjänsten var det dags för en s.k. Appreciation Lunch. Det är nämligen så att varje söndagkväll turas olika personer (mestadels äldre) i kyrkan om att laga middag till oss UBC-college students för att vi fattiga studenter ska få äta en rejäl måltid ;) (Jag lagar ju min egen mat annars också, men övriga äter nog oftast i skolans cafeteria). Denna lunch var tänkt som ett tillfälle att "ge tillbaka" och säga TACK till dem som ställer upp för oss studenter i kyrkan.

Här är några av oss som var med. Damen I lila är en av dem som är med och "leder" college-gruppen i UBC. Fantastiska människor, hon och hennes man, som ställer upp oerhört mycket! Hon har själv gått på TCU och har varit med i UBC sedan dess.

Efter kyrkan och lunchen blev jag upplockad av Ashley som även hade med sig Noor, Julie, och Joey i bilen. Vi skulle besöka Fort Worth Zoo tillsammans med representanter från TCU International students group (-någonting sånt heter det, haha).

Ser ni gorillan?

Tydligen är Fort Worth Zoo rankat ett av det absolut bästa i hela USA så därför kan man ju tycka att förväntningarna skulle vara skyhöga. Men konstigt nog var det inte så för mig och jag kan inte säga varför riktigt. Djurparker har man ju varit på tidigare, så vad skulle vara annorlunda? tänkte jag nog. Dessutom har jag fått chans att besöka San Diego Zoo en gång och DET tyckte jag var fantastiskt fint! BLir svårt att förklara i ord, men det kändes som att man var, på riktigt, ute i "det vilda".
-
Det här med "djur i bur" har jag nog inga problem med egentligen, bara det är tillräckligt stora burar och utrymmen att röra sig på. Kan väl inte säga att jag tyckte burarna på Fort Worth Zoo var så stora tyvärr. Lejonen här såg ut att ha det ganska tråkigt faktist. Inga "roliga" grejer att gömma sig vid eller hoppa upp på osv. och dessutom låg deras inhängnad så att de hade utsikt över antilopernas inhängnad! Och däremellan var besökarnas gångbana! Kan inte hjälpa att jag tycker det är en aning komiskt.

Savannen- Nyöppnad area, helgen till ära

Exchange students spring 2018. Except for Ashley, in TCU colors ;)

Rester av brinnande sås, och morötter.

På kvällen gjorde jag grönsaksdipp. Men inte vilken dipp som helst. Jag använde nämligen hot chili sauce som jag fått av släktingarna jag hälsade på nere i Houston. Mannen där brukar odla chili och kryddor för köket så vid tillfälle rörde han ihop olika såser som vi åt av. Väldigt gott! Jag gillar ju relativt stark mat, bl.a. eftersom det "river till" och bränner och man nästan känner att ev. förkylning och annat skräp bara dras ut! Äter ju gärna färsk ingefära bl.a. Men! Denna chili är inte att leka med, så när jag nu skulle göra egen sås var det väldigt noga med att inte ta för mycket av "koncentratet". Jag provade mig fram, tog lite i taget och blandade med Sour Cream och lite andra ingredienser (citronsaft, vitlök, svartpeppar etc.) och tillslut tyckte jag det blev bra. Sen gjorde jag ostchips (ostskivor som får smälta på plåt i ugnen) och morotsstavar och dippade i såsen.

Som sagt, jag gillar stark mat och klarar nog en del... Men stackars Joey, som gärna ville prova... hahah... han tyckte det var, starkt... lite FÖR starkt haha. Och mjölken i kylskåpet (som tillhör min rumskompis) var aldeles för gammal att dricka så där kunde han inte få "hjälp". Sen är det ju så med chili, upplever jag det, att man kan äta en stund, utan att tänka, innan det riktigt bryter ut...
(Hur ska jag hinna använda upp 1 dl av detta koncentrat av chili när man inte ens behöver mer än ett kryddmått för att det ska brinna i munnen?)

Desirée