Desirée

Vacker höstdag
Idag har jag varit både på campus Valla och campus Norrköping. Lite miljöombyte skadar verkligen inte! Började på Valla för att sedan ta campusbussen till Norrköping vid lunchtid eftersom jag hade lite ärenden där på eftermiddagen. Campusbiblioteket i Norrpan är verkligen fint! Gillar att sitta där och typ känna att man inte är igenkänd av någon haha.
 
Hade även lite tid för promenad i de gamla industrikvarteren, så jag passade på att knäppa lite höstbilder
 
Trolskt på väg till Campus imorse
 
 
Höst på marken
 
 
Det förflutna möter det nutida
 

Mysiga Knäppingsborg
 
 
Solen tittar fram och bildar skuggor
 
 
På campusbussen tbx till Linkan
 
NU har jag också testat
"Vadå?" tänker ni säkert. 
Ja, inget mindre än blomkålsmos! Haha.
 
 
Det blev verkligen en succé och jag kommer absolut göra det igen! Enkelt var det också!
 
Koka blomkålen och mixa sedan tillsammans med valfri kryddning. Klart!
Sen kan man servera moset som jag gjort på bilden (till lax), eller hamburgare eller dylikt. Vad man tycker blir bäst helt enkelt! 
Smaklig måltid!
 
När det lossnar lite
Jag har kommit in väldigt bra i plugget på LIU efter min tid på TCU. Så pass bra att jag, faktiskt, verkligen älskar det! Ja, tro det eller ej. Det är med glädje jag varje dag vaknar och vet att jag ska plugga- dels för att det är mitt sista år på det här programmet, för att jag fått nya perspektiv på plugget genom min tid i Texas, för att jag på riktigt insett (mer än förut) att övning ger färdighet, och att jag faktiskt KAN om jag vågar och vill!
Dock har senaste tidens känsla av ett överhängande, nedtyngade examensarbete (litteraturstudie) gjort att jag känt mig..."lite trött" (för att citera en av våra föreläsare i kemi-kursen förra året).

Det började med att jag lånade litteratur, sökte på nätet, gjorde efterforskningar i ämnet och hade klart för mig titel, syfte, problemformulering osv. Jag gick helt och hållet in i det med en attityd som bara utstrålade kaxighet och självkänsla och en förvissning om att "Hah! Det här ex-jobbet, det klarar jag väl på några veckor nu när allt annat plugg går så bra! Jag fixar't! Nu kör vi! Ända in i kaklet!"...för att sedan (pffffffff) fullständigt dras ned på marken och bara, likt en trasmatta på golvet, känna hur jag blev trampad på av fina begrepp som kvalitativ och kvantitativ ansats, triangulering, etc. etc. Jag vet inte ens om dessa begrepp är relevanta för min del men att bara höra dem och läsa dem i handboken gjorde mig så förvirrad. Och trött.
Har såklart haft andra kurser att plugga på samtidigt, men känslan av hopplöshet inför exjobbet har inte varit direkt en hjälpande faktor.
Jag var ju så upprymd av studieglädjen att jag missade att "digest" hela den här biten med examensarbetet, vilket gjorde att jag föll plattpannkaka när jag stötte på patrull där med begreppen... och sen tvivel på min idé... tvivel på mig själv, som skribent och student, och hopplösheten och tankarna om att jag aldrig kommer att klara att skriva klart arbetet... kommer aldrig kunna ta examen, aldrig någonsin kunna sätta min fot i universitetsvärlden igen! Varför? Jo, för att jag inte behärskar skriva ett fjuttigt litet forskningskonsumerande arbete. Så dramatiskt!
 
Men, efter regn (läs tårar (ja, jag kan gråta)) kommer solsken, vilket det gjorde idag när jag, som inte vanligtvis frågar om hjälp (jag tror att jag ska klara allting själv -.-) lyfte detta orosmoment för några studiekompisar. De gav mig tips och råd, chans att ventilera och läsa ett av deras examensarbeten som de skrev medan jag var i USA. Det kanske inte låter mycket för världen, men för mig blev det "dagens bästa", och det hjöpte mig här nu på eftermiddagen att faktiskt beta av ett antal punkter på min "Exjobbs-att-göra-lista"! Nu tar jag kväll och imorrn är det på't igen! Tjoho!