Desirée

Onödiga motsägelser... eller The Perfect Match?
Jag läser totalt fyra kurser här på TCU. Två av dem säger emot varandra ganska mycket.
Den ena är "Motivating and Managing Students in the Classroom"- hur man hanterar olika beteenden i klassrummet, och den andra är "Professional Roles and Responsibilities"- Lärarens roll och vilka ansvar som kommer med den. Det kanske inte låter som att de skulle skilja sig så mycket men...låt mig förklara.
 
Jag har ju tidigare nämnt om en bok som vi läste i Prof. Roles-kursen. Den hette "Spectacular Things Happen Along the Way" (här hittar ni inlägget). Läraren i den berättelsen är på många sätt lik vår lärare i samma kurs. De har lite lika syn på undervisning och hur den ska bedrivas. T.ex. det där med att låta elevernas intressen styra läroplanen och själva undervisningsupplägget och att det är utifrån det de sen kommer lära sig "fårmågor" av olika slag. Förmågor som krävs för att vara en demokratisk medborgare. Man skulle kunna säga att det innebär en del frihet för eleverna samt delad auktoritet mellan elever och läraren i klassrummet. Argumentationen för det är att det inte gör något så länge eleverna inte stör någon annans arbete. Och det låter ju rimligt kan jag tycka...
 
Sen har vi Managing and Motivating-kursen... Oohboy. Här talar vi om behaviorism. "Antecedent-Behavior- Consequence". Struktur högt och lågt! Hur man organiserar ett klassrum rent fysiskt men även "psykiskt", och planerar (nästan) varenda steg eleverna ska ta.
Vi diskuterar vilken bänkplacering, klassrumsmöblering, dagordning som egentligen är den bästa. Hur får man mer av ett önskat beteende och mindre av ett problembeteende? Vilka rewards ("morötter") ska man ge eleverna? Vilka fighter ska man ta osv. Mycket intressant det också!
 
Det är en fördel om eleverna ska känner sig inkluderade i undervisningen så att de anser "skoljobbet" vara viktigt och att de kan ha nytta av det, inte bara för provet eller för en kort tid utan för framtiden- för livet dvs. 
Sen när de gått ut skolan och kommer ut i arbetslivet är det ju bara så att man inte kan klampa in på en arbetsplats och bete sig hur som helst. Först och främst kanske man inte får jobbet. Sen skulle det inte hålla i längden eftersom kollegor och andra inblandade skulle reagera.
Jag väljer att plocka ihop bitar från dem båda in i min framtida profession. De har ju minst sagt viktiga poänger! 
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress