Desirée

Jag vill inte starta någon debatt i ämnet, men som blivande lärare tycker jag ändå det är intressant att vissa verkar motsätta sig det här med läslov.

 

Förra året vid den här tiden arbetade jag med en kartläggning av barns läs-och skrivfärdigtheter och blev enormt facinerad av den process som läsning och att lära sig läsa faktiskt innebär. Dessutom blev jag om än mer facinerad av de möjligheter och den makt man får bara genom att man kan läsa! Det är som en helt ny värld som öppnar upp sig för att man har möjlighet att ta del av information (både viktig och mindre viktig haha), instruktioner, spännande berättelser, meddelanden, hälsningar... ja ni förstår nog. Med läskunnighet kan man hamna var som helst. Öppna en bok och se för er själva.

 

Det finns så mycket att vinna! Ökat ordförråd och större förmåga att uttrycka sig och samtala är bara några av de fördelar som finns med läsning. Faktum är att det till och med spelar roll hur mycket man blivit läst för som barn hemma av sina föräldrar speciellt om det skett med inlevelse och med följdfrågor om böckernas handling. Det är grundande för läsintresset och läsförståelsen!

 

Jag hörde någon som tyckte att "på loven ska barnen vara lediga! Precis som vi vuxna är på semestern". SUCK... Jag tycker genuint synd om personen som sa det! Det är klart att läsning kan kännas som en stor och jobbig ansträngning om man aldrig fått det där läsintresset och suget efter att läsa. För vad kan väl egentligen vara mer avkopplande än att kliva in i böckernas värld? Ja, det är ju uppenbarligen en fråga om defintion i det här fallet.

 

Kanske är jag uppe i varv nu och just därför kan uttala mig på följande sätt: Jag längtar tills jag är färdigutbildad och på riktigt kan få börja arbeta för att barn ska få intresse för böcker och läsning! Det ska inte anses vara jobbigt! Det ska vara roligt!

 

Tack för mig.

/Desirée